Idag har jag haft möte med en präst. Bli inte för glad nu pappa, vi ska inte gifta oss och vi ska inte döpa den här ungen heller. Jag ska medverka på bröllopsmässan på slottet den åttonde mars. Det finns tre tillfällen då jag klär upp mig med extra omsorg. När jag går på kalas, när jag går till läkaren med barnen och när jag träffar präster. Som en tant lägger jag ner lite extra tid på morgonen, tvättar mig bakom öronen och så en väldigt diskret doft. I vissa speciella fall viker jag ett par minuter åt att öva väna leenden framför spegeln. Vidare så gör jag mitt yttersta för att se så proper ut som jag bara kan. Lagom lång klänning i grov bomull- check, tjocka strumpbyxor- check, vita knästrumpor för extra värme- check. Inte för mycket smycken och lull-lull, lagom rouge på kinderna för en hälsosam och naturlig finish. Jag minns inte mycket av mötet, jag ammade mest hela tiden, men jag minns att jag avslutade med att säga att någon borde brinna i helvetet. Eventuellt höll prästen inte med om detta. Prästerna är inte som de var förut.
