"Hej, jag vill ha ett pass" "Till dig själv?" "Nej, till honom i vagnen" "Har du fyllt i pappret?" "DOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH" Nu måste jag in med bebis i bil, åka och få Joachims underskrift(med vittnen), in med bebis i bil, till polisen, ut med bebis i bil. JAG TYAR INTE. Vad är det med alla sabla regler om att båda föräldrarna ska skriva under? När jag startade sparande till Lasse så måste jag ha Joachims underskrift för att göra ändringar. Men om jag hade startat ett sparande till mig själv fast det egentligen var till Lasse, hur ska de komma åt mig då? Tänk om jag gör det bankfolks? Vad säger ni nu va? Om alla de där pengarna som jag för in och ut och fram och tillbaka UTAN Joachims tillstånd, tänk om de pengarna är Lasses? HAHAHAHAHA in your byråkratfejs. Jag blir helt utmattad av allt papperstrams som bygger på att föräldrar beter sig som fifflande patrask. Om alla hade skött sig, som jag, så hade underskrifter hit och dit inte varit nödvändigt. Vad är det för poäng med att kräva båda föräldrars medgivande till pass? Jag kan väl rymma med barnen till Uzbekistan ändå när jag väl fått passet. Jag ska göra det. Jag ska fly till Uzbekistan. I Uzbektistan får man pass lätt som en plätt. Har jag hört.
