Jag bröt ihop. Nu har jag suttit och gråtit som en jävla dramatenelev i en halvtimme. Jag har snytit mig i babushkasjalen och har mascara ända ut i öronen. Jag trodde att jag kunde ha en bebis och jobba ihjäl mig samtidigt. Det gick så himla bra. Tills idag. Lasse ammar varannan timme och sover mindre än en pensionär. Det är inte synd om mig. Inte ett endaste litet dugg. Nu tar jag en liten bloggpaus. Kanske ett par dagar, kanske lite mer. Kram från mig till er. Jag önskar att jag kunde åka hem till er och snyta mig i era sjalar för nu är min full.
