Det bästa med hela denna guldgegga var isterbandsmiddagen på stadshotellet på söndagen. Inte isterbanden i sig, jag betackar mig för trasig korv som ser ut som ett rånmord. När klockan var 01:00 tyckte jag att det kunde vara nog. Då hade bandet börjat spela precis intill vårt bord och jag stod utanför festsalen och bytte gasbralla på Lasse. Joachim sprang fram och tillbaka som ett upphetsat gossebarn medan jag samtalade med Magnus Herbertsson från Aftonbladet, som är en gammal barndomskamrat till Joachim. "Prata med Hebbe en stund" sa Joachim och valsade tillbaka till dansgolvet. Kom tillbaka efter tio minuter. "Prata med Hebbe en stund" Som vi stod där Herbertsson och jag så kom en medelålders man fram och tog mig på axeln. "Jag har också spelat i Nybro, precis som Joachim" "Joachim har aldrig spelat i Nybro" "Jo. Förresten så läser jag det du skriver och du är så himla bra" "Åh tack" "Min fru brukar säga; Hur FAN kan du läsa den där jävla skiten?"
