Nu har jag lämnat Joachim på Fredriksskans. Han ska åka och vinna guld förstår ni. Utanför omklädningsrummet står det alltid män. Det kan vara spelare, materialare, tränare eller farbröder som hejar på Kalmar FF. Därför är det så svårt att vara känslosam när vi skiljs åt. Jag skulle vilja säga; "Hej då älskling, jag älskar dig, hoppas att ni vinner men jag älskar dig hur det än går" Men alla tittar så jag säger; "Kom inte hem med något jävla silver"
