Nu har Joachim precis lämnat oss för att se matchen på hemlig ort. Kvar i huset sitter jag med ett sjukt barn, en sjuk bebis samt en väldigt pigg fyraåring. Lasse skriker. Det ligger tre kilo pärlor på golvet och väntar på dammsugaren. I hallen ligger ett inkassobrev för de tolv timmarna Lasse och jag spenderade på BB. Jag har glömt amningsinlägg idag så tröjan är våt. Den timmen Joachim var hemma mellan träning och Elfsborgsmatchen körde jag till Coop och köpte blöjor och föda. Där sprang jag på den förbannade skitkommunpolitikern. "Nu är väl stämningen på topp hemma?" "Nej" Jag vill ogärna regna på Joachims guldparad, men snälla låt guldstriden vara över nu. Heja Halmstad. Heja utav bara helvete.
