Igår åkte jag in till stan för ärenden. Ärenden. Så jobbigt och tidskrävande och segt. Och nu. Ärenden! Leta bra parkering! (Som är gratis nu!) Se människor och undra hur de har det! Hämta ut klockorna hos urmakaren! (Nya batterier!) Köpa en sak i butik! (Ögonbrynspenna!) Låna vårkläder till en fotografering! (Fotografering!) Men tillbaka till ögonbrynspennan. I måndags kväll hade vi som vanligt högljudd debatt med tonårspersonerna vid köksbordet sedan de tre småpersonerna utrymt. Ibland sitter elvaåringen kvar och är med, men herregud vad han inte är med, om ni förstår hur jag menar. Men han tycker att det är roligt och jag tycker att det är fascinerande att i realtid se hans hjärna präglas av att växa upp med två äldre systrar. Crescendot kom som så många gånger förut när jag påstod att jag inte "trodde på något." Den här gången var det gluten. Inget gör döttrarna så förbannade. "DU ÄR EN FLAT EARTHER" Äldsta barnet deklamerade att det är så mycket hon inte håller med mig om. "Jaså?" "Du säger ju alltid att man ska skapa sin egen uppfattning, att man inte bara ska kopiera sina föräldrars åsikter, men det gäller inte dig och dina barn för du har alltid rätt eller?" "Jo, givetvis gäller det er, men jag vill bara att du ger mig en enda fråga där vi inte är överens." Högljutt prat, armar i luften, inpass från syster. "Hallå, jag skulle vilja att du ger mig en fråga där vi inte delar samma åsikt." "Jag är inte överens med dina ögonbryn." Fuck. Så tuktades icke en argbigga, så dog en diskussion. Vad är det för fel på mina ögonbryn? Jag som är så duktig på att sminka mig. Som har varit med i teve och blivit proffssminkad så många gånger. Det är ju jag som kan. Men nu är jag mamman som gör fel i fejset. Fy fan så jobbig känslan är. Och nu kan jag bara se två vidriga osymmetriska streck i mitt ej uppdaterade utseende. Folk kan ju tro att man tar åt sig av hat från läsare. Att man berörs av "kommunistfitta", "gå och häng dig" och dylikt. Nej, det är när dottern ser mig rakt in i personligheten och skalar av mig mitt ansikte. Så påverkad blev jag, att jag skrev upp "ögonbrynspenna" på Att göra-listan. Och dagen efter klev jag in mig på Parelle på Kaggensgatan. Så nu har jag också en sån där smal penna som målar hårstreck. Dyr som snusk var den, och jag hade aldrig trott att det var detta som avsågs med uttrycket "det är dyrt att ha barn." De hånar ditt ansikte så att du måste köpa exklusiv skönhet på burk. Hade varit billigare att vara barnlös och tro att man gör rätt med sin kajalpenna. När jag ändå var inne i en skönhetsaffär så kunde jag inte låta bli att prova ett läppstift. Hålla livslögnen levande. Den om att jag är en person som kan gå runt med målad mun och att det är lika självklart som mascara. När jag har läppstift känns det alltid som om jag kommer in i ett rum med munnen vilande på en sammetskudde jag bär framför mig. Enligt Marie Hammerberg (@stilkontot_) på Instagram, så ska jag ha varma färger. MEN VAD ÄR EN VARM FÄRG? Jag frågade i butiken om det var en exakt vetenskap, detta med varma och kalla färger. Det är det tydligen inte. Jag pekade på flera snygga färger, som ett barn på kondis. "Den där är också kall, du dras till kalla färger." Hon plockade fram färg efter färg och målade på sin hand (älskar när de gör så!) och plötsligt utbrast jag helt glad: "Det där är Blankens!" För så är det. Blankens har ett orangerött läppstift från Armani och nu är hon så synonym med det att hon för mig är en färg. Och jag kan inte tänka mig något större. Att vara en färg. Jag har väldigt gul hud. Kanske kan jag bli färgen gul.
