Jag vet att vi har pratat om det här förut; man kan inte gräla växter till grönska. Man kan inte hota dem frodiga. Det hjälper inte ens att skuldbelägga dem. "Allt jag gjort för dig" och så vidare. Jag får ta ett bestämt steg tillbaka för att inte hemfalla åt ett steg framåt och ett uppfordrande "Varför kan du inte bara växa? Vad är det för fel på dig? Har du inte fått allt du önskar?" Om det inte vore jättefånigt och ganska onödigt så skulle jag dra till med "Nu hämtar jag pappa." Ändå är det precis så här jag håller på. Inuti tänkeriet. Jag går runt och undrar hur svårt det kan vara, när man är en växt, att bara ta åt sig av väta och jord, stå där man står och sträcka sig uppåt. Anledningen till att det blir så här är att växter är så olika. En del kan bli bortglömda så till den grad att man tror att allt är förlorat när man väl lägger märke till dem. Men plötsligt, ett sista andetag i form av ett litet grönt skott, eller kanske bara en ljusgrön prick, en livslunga, allt är inte förbi trots allt! Sen finns det de som står på bästa plats, får exakt mängd vatten på fasta tider, blir talade till och under delar av dagen är tittade på. Och ändå: nej, jag tror inte att jag orkar växa, trots att jag är en växt, trots att det är det enda, och det inte mycket, som förväntas av mig. Här är vad jag förväntar mig: Om jag köper en krydda i affären så tycker jag att den ska fortsätta leva för evigt, förutsatt att jag vårdar och sköter om den. Och den här gången går det faktiskt ganska bra. Jag är så fin med denna krydda, som nu är tre veckor gammal. Den har inte torkat och det har kommit nya blad. Varför ska jag se det som ett mirakel? Varför är inte det här självklart? Det känns ju så dumt att köpa en himla planta, klippa av toppen över pastan och sedan kasta allting i soporna. Inte ska väl kryddor vara engångsprodukter, det tycker jag är fel. Och nu över till något som jag tycker är rätt: Att mitt rosengeraniumskott som jag fick hos faster Birgitta har gett mig fyra små krispiga bebisar. Om någon vecka eller så ska bebisarna flytta in i vårt sovrum och göra vår inandningsluft bättre. Från odla.se: "Rosengeranium är en gammaldags krukväxt som doktor Westerlund rekommenderade som sovrumsblomma på grund av den goda doften som han ansåg vara hälsobringande." Gammaldags! Doktor Westerlund! Sovrumsblomma! Hälsobringande! Ni vet att ni behöver en.
