Om jag var ni skulle jag tro att jag hade skrivit kommentaren nedan själv, för att skapa dramatik i bloggen. "Tack för din viktiga insats?” Ulrikas kommentar var en synnerligen rättvis syrlighet med tanke på hur du uttryckte dig och att att du uppenbarligen blivit smittad, något man inte blir med rätt försikgtighetsåtgärder. Läkare och annan vårdpersonal håller på att gå under, i det läget går man som ansvarsfull medborgare inte utanför dörren eftersom det inte går att uttala sig om vem som blir dödligt sjuk och vem som knappt får symptom. Dessutom blir många som hade en mild infektion från början långtidssjuka i covid-19 och kommer att må dåligt i många år, om de någonsin blir friska och därmed under mycket lång tid uppta vårdresurser. Samma sak med barn, något man inte sett förrän nyligen. Om något borde du vara tacksam att du inte fått riktigt spydiga kommentarer." Men det här är en person som finns på riktigt. Från morgon till kväll är hon problemet och aldrig lösningen, hon är Trump, hon är vageln som skaver i ögat, hon är hårstrået i din tevemiddag framför På spåret, hon är köksbordets hörn du gick in i med könet före, hon är den tappade lukten och smaken, hon är den stolligaste stollen i stolleburen som någon lämnat öppen. Stollen är ute och rör på sig och sprider sina stolligheter. Jag bemöter inte en kommentar från en person som har blivit så coronaskräckslagen att det satt sig på förståndet. Jag går inte i polemik i syfte att försvara att jag blev sjuk.