ska det bli skönt att slippa alla gamla bilder föreställande folk på fest. "Tänk när vi kunde gå på fest" Har jag gjort en sådan uppdatering? I så fall ber jag om ursäkt, det är ju asjobbigt. Ja, tänk, en gång hade du en glittrig paljettklänning och mascara och *studsade till gamla schlagerhits* Det kommer hända igen. Inte ens om det kommer ett åttamuterat muttvirus, direkt från Kina, droppat med pipett rakt ner på ögonvitan så kommer det vara slutfestat för alltid. Sluta minnas, det är jättetråkigt. Vi vet att du kan bli bra på bild, så-så. Dessutom är de lyckligaste stunderna aldrig en fest. Fast nu tänkte jag efter, och jo, festerna är nog de lyckligaste. Och innerst inne, om jag slutar vara så aggressiv och (förvisso befriande) fördömande, så längtar jag efter att köpa en klänning som kostar lika mycket som en lång båt, ta ut min arvslott i gården och köpa alla Tom Fords dofter och spruta ett sprut från varje flaska på samtliga kvadratcentimeter av min hud, sminka mig i fem timmar, böja håret som om livet hängde på det, öppna en flaska perverst dyra och sjukligt torra bubblor och liksom bara vända flaskan upp och ner i mitt svalg, åka till en förfest som varar i sju timmar, och när alla säger att vi ska gå vidare in till stan så avslöjar någon att det bara var ett skojs! Det här är nämligen den evighetslånga förfesten som man hade hört talas om men avfärdat som myt. Sedan öppnar någon dörren till den franska balkongen och drar via ett grovt rep upp en klase champagne och brut och vet hut från en söt snödriva en våning ner. Sen blir det svart. Och det är den bästa svärta du någonsin upplevt. Och när du vaknar igen så luktar du fortfarande Tom Ford. Och inte bara det, Tom Ford VAR på festen. Jag vet inte när i texten jag ändrade från jag till du, men det spelar ingen roll; det här handlar om dig.