Har jag precis startat en ny torsdagstradition utan att det var meningen? I går kväll ringde jag upp Sofia på Facetime och löste Barometerns Krysshelan. Efter en stund kom ett barn hem. "Hej hej", sa hon. "Hon har varit på teatern", sa jag. "Det var hon förra torsdagen också", sa Sofia. Det var som om det gick rakt in något slags kroppsligt omlopp; på torsdagar löser jag kryss på distans. Vi blev provocerade av Krysshelan som var på barnnivå allvarligt talat. Helgkrysset ska det vara. Och helst ska man kanske inte lösa korsord med Sofia eftersom hon är på tok för smart. Det går alldeles för fort och man hinner känna sig alldeles för korkad. Men det är vansinnigt roligt. Särskilt när man han specialpenna och rostade nötter. När vi löst klart allt begav jag mig ut på kvällspromenad. Mötte Jasmina halvvägs. Jag har tänkt det ett tag; att jag ska föreslå att vi möts utomhus som två trängtande hurtbullar och sen vänder hem. Men det blev så här: Vi möttes efter 1,5 kilometer i rask takt. "Hej!" säger jag. "Vart ska vi gå?" frågar Jasmina. Gå? Vi HAR ju gått? Men man får spotta upp sig, bita ihop och trava på med en fanatiker som klockade in på 1,6 MIL igår. På en dagjävel. När vi till sist skildes åt så var min mobil urladdad och mörkret ännu mörkare. Så jag smsade Joachim att komma och möta mig. Längs en upplyst trottoar, bland villor och lägenheter, joggare och hundgängare. Allt the women who are independent, throw your hands up at me. Inget handkast för mig, men rosig på kinderna var jag. ***** Om ni lider brist på länkar till läsning så kommer här två: Här finns text om Meghan och hennes text. Och här finns text om Våra barns hemliga liv.
