Jag har sagt till barnen att de kan lägga mig i en komposterbar låda och sen bjuda folk, om det kommer någon, på boxvin och chips och sen får de gå hem eller stanna kvar och dansa på min grav. Fast vem tror jag att jag är? Om jag inte är excentrisk i livet så blir det lite drygt att försöka vara det från andra sidan. De får göra som de vill. Joachim och jag gick på invigningen av Mumier på Kalmar slott. Först fick vi kaffe och en underbar vegansk kaka. Mätt-mitt-i blev jag när en av de italienska arkeologerna berättade att man åt mumier innan man kom på att man kanske skulle låta bli. Det sätter det där med PFAS i vinet lite i perspektiv. När man inte får använda häftstift i väggarna!I övriga nyheter: varför känner jag mig lika utklädd som en påskkärring när jag har skärp? Är det bara jag eller är Anubis lite het? Man ser liksom aldrig Anubis i ett stissigt tillstånd, alltid så calm, cool and collected med sin kisande blick, aldrig slokande öron. Vackert. Min favorit! En liten träkista fylld med figurer som skulle hjälpa till med det vardagliga i efterlivet. Kan man få en redan nu tack. Det är för lite sminkskålar i världen!Gå och se utställningen och fundera på hur du själv vill ha det när du går. Behöver du din kropp när du är död? Vill du ha en vackert målad kista? Om tretusen år kanske det är du som blir en artefakt på ett slott. Och då kommer jag dit och tittar på dig. Utan skärp.
