I alla fall i den här klänningen! Jag har varit på skrivresa på Kosta Boda Art Hotel i fem dagar tillsammans med förste korrläsare Jasmina Beharic. Förste kartläsare är hon emellertid inte eftersom vi körde fel. Jag vet att vi kom överens om aldrig berätta för någon om det här. Någon i synnerhet, Joachim och Mårten i allmänhet, men det här är en blogg av "dela med sig av sådant som gör ont"-sorten. Och det gjorde ont att vi var så tröga att vi kunde ta på hotellet med en utsträckt arm och ändå lyckades köra förbi det. Långt körde vi. Tills vi stod med bilen framför en T-korsning och en sjö och skämdes ihjäl tillsammans. Dag fem plockade jag fram min ädelsten av strukturerat tyg; min Harriet dress från Samsøe Samsøe som jag köpte till Mårtens femtioårsfest. Den är väldigt happening upptill och väldigt kort nertill. Den heter Mårtenklänningen och det är väldigt etablerat och väldigt gulligt tycker jag. "Kan jag ha Mårtens klänning?" frågade jag Jasmina. Hon tyckte att jag verkligen kunde det, att jag borde det. Så jag tonade ner den omfattande sexigheten genom att lägga till ett par tunga kängor. Sen åt vi nattbakad rotselleri i Glasbaren och det var så gott att Jasmina tog pauser för att maten skulle räcka längre. När jag hade ätit upp min mat lutade hon sig fram över bordet och sa "Har du ätit upp? Jag har fortfarande kvar!" Men som rotselleri var den vacker att få.
