Jag införskaffade en fasligt vacker klänning till midsommar. Den såg ut lite så här. Och så här. Ni kanske minns. Jag tänkte "Detta är en kalasklänning, sanna mina ord." Sen gick det en väldigt liten tid och plötsligt hade klänningen smugit sig in i de mest vardagliga dagarna. Är det inte alltid så med nya kläder? Hur plagget än ser ut så är det FEST OCH GAMMAN när det är nytt, och sen kan man tråka ner det till vilken dag som helst. Man köper en klänning och tänker "Denna ska sparas! Jag ska bara ha den när folk fyller extremt jämnt!" Och så blir det "Kom igen finklänning, det är onsdag, nu går vi." Som idag.
