Om det var någon som undrade vad jag ska ha på mig när min dotter tar studenten så inte den här i alla fall. JAG HATAR KLÄDER. I Föräldraliv i P4 sa jag att jag älskar min kropp, att jag tycker att den är snygg och att det är först när jag klär på mig som jag blir ful. Efteråt tänkte jag att jag hade överdrivit. Men det är så jag känner. Alla kläder är snyggare på modellen, på produktbilden, på galgen, på fucking golvet. När plagget är på mig så tappar plagget både magi och livslust och hållning. Klänningen ovan är helt dyr och dansk, men vad hjälper det? Det ser ut som om jag har gjort den själv och knutit en rosett av dasspapper i midjan. Det vill sig inte. Ingenting vill sig. Och nu vill inte jag heller. Alla ungdomar tycker ju alltid att föräldrarna är pinsamma, så om jag kommer naken i kroppen jag älskar så gör det kanske varken från eller till. Naken är min plan B.
