Gå på stan. Jag älskar "gå på stan" och jag älskar att det heter gå på stan. Det finns bara en enda shopping i världshistorien och det är den som Vivianne ägnar sig åt i Pretty Woman. Allt annat är gå på stan. "Vart vill du gå?" "Bestäm du" "Jag tänkte leta efter en bh" "Ska vi gå till Lindex?" "Bra, då kan jag köpa kalsonger också" Det småputtriga gå på stan-pratet som nästan låter likadant nu som då, när man var tretton år och gick till Koppartorget och köpte en turkos slushpuppie och en mjukglass med noisette och krossade nötter. Vi tar med oss varsin kaffe från Triberg. Jasmina en flat white, jag vet inte vad det är. Jag tar en americano. Jasmina vill ha ett orange nagellack men hittar inte exakt rätt nyans. Vi blir insläppta på Kicks, som har ett insläppsstopp vid nio personer, med avgränsning utåt och handsprit. Jag vill köpa en avslutningsklänning till ett barn som ingen avslutning har. På Gina Tricot är det smockfullt och trångt. Jag har en beige kappa. Men den är förr i tiden. Kanske behöver jag en nutida också? Varför är ytterplagg så roligt? Varför känns alla andra kläder så onödiga? Varför kan vi inte vara nakna under våra vackra kappor? Se så söt hon är i sin keps och sin oversize och bra skor. Extremt gå på stan-kompatibelt. Men så är det inte hennes första gång heller. En klänning med vackert mönster, gå på stan-glad blir man. Jasmina köpte ett par solglasögon. "Du ser ut som Matrix", sa jag, men då blev hon sur. Bra längd. Tänk bort byxorna. Tänk inte bort något från den här bilden. Jag lekte ton i ton, och det var en väldigt bra dag. Som tog slut alldeles för fort. Gå på stan, gå i barndom, vara tretton igen. Leta nagellack.
