Jag fyndade mig en klänning på Tradera till nyåret. Jag ser en snygg detalj och så springer jag åstad helt hysteriskt. Så fint med halterneck! tänkte jag upphetsat för mig själv. Klänningen kom hem. Och såg ut som om den var köpt på bloppis HOS MIMMI PIGG. Så skrattretande ful. Jag slet ut alla leder i mina försök att få till en pose som gjorde klänningen snygg, men det enda som hände var att jag ville sätta fyr på mobilen när jag tittade på bilderna. En del av er kanske tycker att klänningen är fin, men ni har rent objektivt fel. Klänningen är svinigt asful. Så där stod jag, naken och rädd inför kvällens finmiddag. Och då plockar man fram det säkraste och snyggaste kortet man har. Diana Orving, vad du gör med min kropp. Och se hur den gör baktill! Som en himla gown from the 40's. Bildgoogla inte det, kaninhålet tar aldrig slut. Se! Såna här rumpgrejer höll de på med. Förfest med cigg 1947. Och så alla fyrtiotals evening gowns heliga moder. Ingrid Bergman i Notorious! Varför blir aldrig jag bjuden till stiliga slott för att infiltrera nazister? Jag kan absolut tänka mig att kasta ett getöga på hemliga dokument och lyssna på hitlerlovers rökiga sammanträden med livet som insats mot att jag får gå runt i långklänning med draperad bakdel (och rapportera till Cary Grant, icke att förglömma.) Jaja, det är bara en kväll, det är bara en klänning, det är bara ett felköp. Maten var i alla fall god. Gruyèregratinerad portabello till varmrätt och toast med vegansk skagenröra till förrätt, cheesecake på barnens jordgubbar till efterrätt.