Till femte barnets namngivning 2018 hittade jag en håll käften-klänning som jag var så glad i. I den var jag också: stressad och nervös och orolig och svettig och arg, men sådant syns inte om man sminkar sig och ler och skrattar med alla tänderna och håller låda. Huset bakom mig har brunnit ner och klänningen har lagts i en plastpåse längst upp längst in i garderoben att sparas som en liten skatt från när barnen var små. Men nöden har ingen lag. Klänningen rotades fram och fick fladdra ännu en sommar när inga andra midsommarklänningar fanns att få. Elin tog kvällsbilder i naturen, tack Elin och tack ängen.