Varje gång samma sak. Jag blir inbjuden till något fint och speciellt och börjar leta efter en vintageklänning. DEN klänningen. Jag lyckas aldrig. Och så springer jag runt på Åhléns city som ett jehu när klockan är DU BORDE STÅ I DUSCHEN VID DET HÄR LAGET. Men alltså, en klänning som ser ut så här. Hög i halsen, lång ärm, markerad i midjan, öppen i ryggen och SLÄP. Klänningen faller så mjukt, jag faller så hårt. Svensk design är det också, Diana Orving. Trio i tjugoårsfirande, Liza Marklund, Ann-Marie Skarp och Jan Guillou. Jag har bara varit med i åtta år, men hoppas att det blir många år på detta varma och roliga förlag. Och på tal om varm och rolig och snäll: Dorotea Bromberg från Brombergs förlag blev påhoppad, av mig, eftersom: Precis innan jag lämnade faster Birgitta för att åka till festen så berättade hon om den bästa bok hon någonsin läst. Hausfrau av Jill Alexander Essbaum, utgiven på Brombergs förlag. Birgitta köper den och ger bort till alla hon känner. I detta är hon både ljuvlig och fruktansvärt jobbig. Varför jobbig? Därför att hon i enlighet med sin stolliga person avslöjar slutet och sedan envist hävdat att hon då rakt inte sagt för mycket trots att hon säger saker som "Alla dör, och det är på ett väldigt oväntat sätt, man kan aldrig gissa." Plötsligt var boken slut i affären och då stolpade hon bort till förlaget och knackade på. Där fick hon köpa ett knippe böcker till ett bra pris. Överlycklig var hon. Den här fina anekdoten ville jag förmedla till Dorotea, som blev glad men som sedan frågade mig vad för typ av böcker jag skriver. Då blev jag blyg och spak och fåordig. Inte kan jag svara på sånt. Sen kom sensommarskuggan! Hon hade lånat vackra byxor av sin syster Sigrid. Jamen snälla nån, ni ser ju. Frukost hos Birgitta. Take me to church-känsla varje gång. På väg mot tåget hem så insåg jag att de hade uppdaterat matdelen av centralstationen. Små, runda stånd fyllda med livets svåra val. Men Urban Deli stal mitt hjärta med sin FRÄSCHÖR. Risnudlar med tusen goda munvälgörare. När tjejen bakom disken frågade mig om jag ville ha koriander så fick jag regla känslodörren för att inte låta "Om jag vill ha koriander? OM JAG VILL HA KORIANDER? Jag vill BADA i koriander, jag vill älska med koriander, jag vill gifta mig med koriander och få korianderbebisar och fira guldbröllop med koriander och gråta koriandertårar när våra korianderbarnbarn sjunger en koriandersång på värdshuset där vi äter KORIANDER" Så, nu vill jag aldrig mer veta av någon påklädd havre. I urtvättad klänning på väg tillbaka till min korianderfamilj. Det här inlägget tillägnar jag Pia Printz på Printz publishing. Hon gör så mycket för min skrivlust. Att träffa henne och höra vad hon har att säga om mig är att duscha i tusen nyskördade korianderblad. P.S Det här var kvällens bästa. Amelia Adamo visar hur man är queen of fucking allt och lite till. Liksom orka stå kvar för de andra bilderna. Bara BAAM och sen går man. Inte tog hon bilderna med sig heller, och det är vi evigt tacksamma för. Var lite mer som Amelia Adamo. Klick och gå, places to be, people to see.
