Min lilla hjälplösa fågelunge skulle gå på examensceremoni på Linnéuniversitetet. Hon jobbar där, så det var inget konstigt med det eller så. Hon kände sig ful, lilla kräket. Hon behövde mig, många gör det. Hon tyckte att hon såg ut "som en böld." Och det går ju inte. Hon fick låna en ny bok, en bok om klassamhället. Hon valde att måla naglarna på den. Kladdigt blev det också. Jag har sett treåringar hålla sig bättre innanför linjerna. Jag angrep bölden med en MAC-palett. Som ett proffs. Jobbade med nyansen längst ner i mitten. Jag hade med mig ett par klänningar, bland annat femmans namngivningsklänning. "Lite för fin", tyckte Jasmina. Damn right. Färdig. Ganska bra böld ändå. Jag trodde att jag kunde gå runt i de här sandalerna en hel dag utan att något skulle hända. I morse hade jag blodat ner hela fotändan av sängen med mina trasiga tår. "Ska du vara med på ceremonin?" undrade Mårten. "Nej, jag ska hämta barnen", sa jag. Jag har sällan någon anledning att vara fin. Lika bra att försöka lite på de vanliga dagarna.
