Alltid en gäst, aldrig en brud, alltid glad. Tänk att det finns de som tycker synd om mig för att jag inte är gift. Synd. Om mig. Som har allt. Och inte lider jag av brist på vackra klänningar heller. Den här gången har jag nästan överträffat mig själv. Den är trettiotal, det är sprund med spets, den är öppen i ryggen, den har små små pärlor, den är hög i halsen, den är lite ekivok med spets mellan brösten, den är lång, den har ärm, den är blekrosa. Så, nu kommer jag inte på fler detaljer. Se när jag går runt i skogen efter regnet och kråmar mig. Se hur träden liksom böjer sig i vördnad. Fattas bara.
