På vardagarna går jag upp strax efter sju. Så hur kan det vara så att uppgång klockan 06:45 blev ett sådant monumentalt övergrepp som det jag upplevde i lördags morse? Jag var på vippen att inte gå upp, inte följa med, ställa in och istället njuta av söt djupsömn. Men så kom jag över det, satte fötterna till golvet och sköljde nerverna i en dusch med ett fuktschampo som inte är så bra. Medan jag löddrade huvudet vitt så tänkte jag att jag borde byta till ett schampo som är bra för min skalp, sedan tänkte jag att det fanns en skalp att ta i Göteborg och nu var det bråttom. Joachim plastade in våra äggsmörgåsar och fyllde kaffetermosen, sedan for vi västerut. Helt upprymda var vi. Jag åt någon slags vegetarisk burgare, eller så var den gjord på enhörning. Jag var så hungrig att jag nästan inte brydde mig. Ibland får vi vegetarianer panik mid-chewing och kan inte äta vidare eftersom vi inte längre vet skillnaden på kött och substitut. Den här gången stod jag ut. Det är stört omöjligt att veta hur kall en match i november kommer bli. Jag lämnade både filt och mössa hemma men frös inte en enda gång. Det var en underbar dag i Göteborg! Och fansen. Vad kan jag säga om det jag såg och kände? Luften dröp av kärlek och hopp. Måtte de vinna nu när folk rest hit i alla bussar och är så glada. Och matchen? Saba har varit en av mina favoriter länge, det har jag bett Joachim föra till protokollet. Kalmars egen georgiska La Liga-pöjk gjorde två otroliga mål och jag har inte varit så öppen sedan 2004 när jag fick öppningsvärkar på samma plats, skulle jag skriva om det inte var så vansinnigt opassande. Och matchen? Så här får man väl inte säga i det här landet men Kalmar hade en himla tur att Örgryte inte gjorde tre mål. Ty nära var det. Men matchen? Den vann Kalmar och i fotboll finns inte rättvisa. Det finns noll, ett eller tre poäng och sedan är det slut på nyanser. Efter matchen gick Joachim till omklädningsrummet och firade med laget. Själv gick jag ensam fram och tillbaka runt halva Gamla Ullevi som ett ledsamt litet hjon. Övervägde att köpa dagens andra burgare gjord på enhörning men lät bli. Efter en halvtimme kom han ut, mirakulöst torr och mycket glad. Vi körde hemåt, svängde in i Växjö, hämtade en pizza och ett barn. När vi kom hem tvättade jag mig under armarna och bytte om, tvättade ny lugg och rullade upp eftersom nervös svett och västkustens vindar inte är en flickas bästa vän. Sen cyklade vi till Guldfågeln, åh så jordnära vi alltid är!Halvvägs kände jag hur luggen slog sig fri från hårsprejets bojor. Efter en stund kom de farande, lysande brandbilar som mött upp spelarbussen och slagit följe till Guldfågeln. Himlen lyste upp och vi sprang upp till mottagningen. Min favoritmålvakt i hela världen var där. "Du borde ändra titel till Ordförandefru", sa en supporter. "Jag älskade ditt sommarprat", sa en annan. Så jag fick mitt. Allsvenskan 2026, precis som det ska vara.
