Varför löser jag korsord när jag blir så arg?För att det är så vansinnigt roligt!Att inte ge sig, att vägra ge upp. Känslan när det lossnar i ett av hörnen och allting vecklar ut sig mot mitten. Där fick jag ett G och där fick jag ett T. EUFORI ska vågrätt in i hjärtat. Längtan efter det där rasslet som blir ett domino över tidningssidan är det som driver en stackars korsordsidiot att fortsätta. På fredagarna kommer korsordet Profilen och på lördagarna Veckans stad. Det är mina två favoritkorsord, som jag hatar. Korsordsmakarna spelar fult och letar fram ord som inte varit i bruk sedan medeltiden. Man ska ha en chans. När det står knapert och jag bommar torftigt, då är felet mitt. När jag inte vet att mansgris är orne så är det dumheter. När det blir kväll och jag kryper ner med mina läsglasögon och min penna för femtio kronor så är tålamodet slut, frustrationen djup. Joachim ligger intill, vår säng är inte bred, han läser Arkeologi och identitet. När han hör min röst stegras så trycker han demonstrativt in ett finger i sitt högra öra. Det är provokationernas provokation. Jag löser korsord här borta och det är svårt, stör mig inte med gester jag anar i vitögat. Hela lördagen har jag gått och duttat, slagit mig ner vid köksbordet lite i farten. När klockan är 22:56 har jag kanske nio ord kvar men inget att sätta emot. Till slut ger jag upp, jag tar upp mobilen och söker på Ävja. Sen kommer könsorden och svordomarna, nederlaget är så destruktivt. Att retirera. Det ska inte behöva vara så här. Ingen ska kunna få mig att känna så här. I lördagens tidning är Veckans stad Leicester. 2016 vann Leicester sensationellt Premier League. Jag vänder mitt morgonansikte som bara en mittback kan älska mot Joachim."Är Kalmar FF Leicester?""Det kan man säga"Sen får jag lite ångest och måste försäkra mig om att Leicester fortfarande är kvar i Premier League. Det är de. Spelar Kalmar FF i Allsvenskan nästa säsong? Idag möter de Djurgården borta, och det är så mörkt. Förra lördagen gjorde Barometern en intervju med rubriken Vad händer i helgen? I den fick jag en fråga om Barometerns artikel om kändisar som jobbat på Barometern. Jag svarade att jag inte uppskattade att komma efter tönten Henrik Rydström. I helgen gjorde Barometern samma intervju med Rydström, han svarar då att jag "alltid har levt i hans skugga." Så himla dumt, hur skulle jag få plats i den? Sen ljuger han om andra saker. Men det jag tar med mig och ruvar som ett kärnminne är att Henriks intervju publicerades i pappersupplagan, det gjorde inte min. När jag trycks ner så sväller jag. Livet är inte rättvist, livet är vad livet är, du ska vara glad att du får vara med i det. I livet självt, i korsordet, i tidningen, i fotbollen. Varför löser jag korsord när jag blir så arg?Varför håller jag på Kalmar FF när jag blir så besviken, så arg, så frustrerad?För att jag älskar dem. Foto: Joachim Grusell för FF i Fokus