Har sett en riktigt bra serie i tre delar på SVT Play. "Saknad aldrig glömd". Lite "I mördarens spår" (med Helen Mirren, ni vet), inte lika bra eftersom INGENTING kan blir lika bra som den nattsvarta och hemska diskbänksrealismmordingenisilverlining-femplusaren. Men ändå, riktigt ordentligt bra. Nu har jag hoppat på Doctor Foster och det var ett stort misstag, inte för att den är dålig (den är bra), men alla intriger "are doing me head in". Mannen är otrogen med en yngre tjej (LÄGG AV) men vägrar erkänna och ormar omkring som den kuk med kött runt han är. Frun, Doctor Foster, vet allting genom sina krokar som hon har spritt ut. Det är en psykologisk mindfuck och jag får hamsterhjärta i tre av fyra scener. Jag har därför börjat svara på tilltal såhär: "Varför undrar du det?" med helt kisiga ögon fulla av misstro och vidrigt svek som jag tar ut i förskott. Hoppas att det löser sig till det bästa för alla. Minus mannen. Hoppas att hon mördar honom och kommer undan med det. Silverlining! I fredags hade vi förresten kräftskiva. Minus kräftor för mig. Joachim hade köpt två kronärtskockor men när jag tittade i kylen så hade han inte det. Men paj är ju gott. Vi hade inget barnbord, alla hade matat barnen innan festen, men väl ett pajbord. Som jag inte hade torkat av eftersom det är vårt styvmorsbord som vi behandlar styvmoderligt. Tänk att jag är så ung att jag har vänner som dricker cider! Jag bakade Ernst kräftbröd och åkte på en fullträff. Det blev helt mjukt och fuktigt och segt i kanterna. Fast egentligen är det ju inte så svårt att baka bröd, vilken idiot som helst kan göra det.
