Julfirandet börjar den tjugoandra när vi bjuder hem våra föräldrar och syskon på julbord. Julafton, juldagen och annandag jul åker vi runt till våra familjer och lever som ungdomar hemma över jul. I år gjorde jag Claras rödbetssallad. Min äldsta tradition är att bestämma mig för att vara klar med julklappar i god tid. I den traditionen ingår att jag två dagar före jul står för varmt klädd och med tufsigt hår i en kassa medan de där gallerdörrarna i gallerian rullas ner. Barnen klär granen som var ganska ful. "Jag tycker inte att man ska se stammen", sa någon och när han hade sagt det så tappade han en julkula i golvet och Joachim sa "Lugna ner dig!"Det är nog det dummaste föräldrasäget som finns. När man har tagit sönder något så är man lugn. Det är försent för tips. Förra året välte granen mitt i natten och min finaste julkula, min enda, blev till vassa smulor. Jag älskar att bjuda på fördrink, men här är mitt problem: jag älskar inte att göra dem. Alla var snälla och sa att de älskade att dricka dem. Till höger i bild det godaste jag vet: Tommys rödkålssallad. Närmast i bild det värsta jag vet: osthyvelns handtag som ligger på osten. Elins kalaskläder piggar alltid upp. Jag försökte pigga upp med en uppsättning och en rosett, men eftersom jag bara älskar att ha uppsättning, inte att göra dem, så rasade den ner över rosetten. En begagnad blus. Uppesittarkvällen blev ganska tevelös, den stod på och flimrade intill granen men jag kan inte minnas att vi tittade på den. Eller gick Die hard den tjugotredje? För i så fall tittade jag på den. På julaftons morgon kör vi till mina föräldrar. Blankensstövlarna är mina julstövlar. Elins gran med rosett som mitt hår inte ramlar ner på. Elins familj blir bra på bild. Min familj inte så mycket. Det finns inga skor som gör så ont som de här. Men de funkar att posera i. Klänningen är också begagnad. Jag hade bestämt mig för att ha vit klänning till svarta strumpbyxor. Jag hade inte bestämt mig för att han skulle klättra tillbaka, men det gjorde han ändå. Jag har sett en trend på sociala medier som går ut på att man ska gå fram och krama sin systers man och se hur han reagerar. Nu ångrar jag att jag har kramat honom så mycket att han inte längre reagerar, men jag ångrar inte hur obekvämt han tycker att det är varje gång. Jag älskar att vara jobbig! För en stund sedan la jag mig på Joachim i soffan och tvingade honom att titta mig in i ögonen en lång stund för att se hur det var. Det var mycket speciellt. Sen frågade jag om han älskade mig men då kastade han av mig. Elin och jag gick runt i huset och letade efter bra fönsterljus men vi var lika fula i alla väderstreck. Vi skrattade bort vår sorg och ålder och sen kom tomten. När det är ljust ute så ser man honom på långt avstånd, mycket upphetsning för pengarna. Solen sken på röd stuga och flickan i rutig klänning lyste mot tomten. Hans livs tredje jul, det var kul. När man är åtta år, är det då julen når sin topp? Starkare känslor än förra året och nästa år avtar det. Han fick en Barcelonaposter. Han fick en bläckfisk från IKEA och den blev han glad för, trots att det enda han skrivit på sin önskelista var Pianosaurus. Hon fick många böcker. Han fick en fotboll. För de som ligger i trädgården är smutsiga och slitna och även platta. Kusinkärlek framför JAG SKA GIVA DIG PÅ MOPPO. Efter Kalle Anka åker vi vidare till Joachims föräldrar. Tomten kom dit också. Årets julbild innan han ramlade ner. Och på juldagen letade jag fram mina röda nätstrumpbyxor och åt kalkonmiddag minus kalkon.
