Joachim har gjort det igen! Men nu var det en stund sedan. Det var i mitten av oktober och höstens varmaste dag. Vi körde mot mina barndomsmarker och tog vänster genom obebyggelsen. Ett stenbrott som har stängt. Hur stänger man ett stenbrott? Man häller vatten i det och sedan är det bara att vänta på att den första true crime-dokumentären ska få sin upplösning på botten. Vad få gånger jag skrek att de inte skulle gå nära kanten. För: du kan inte klättra upp och du kan inte simma eftersom det är för kallt. Men vi ska återkomma till det. Min nya kappa kostade så lite att jag varken vill eller vågar säga det. Har jag pratat om det förut? Gör jag det varje gång jag har köpt något second hand? Vad roligt det måste vara att läsa igen och igen. Vi funderade mycket på om det fanns stängsel uppsatt på andra sidan eller om det var så att rådjuren och älgarna bara tralala och gick rakt ut i luften som i Tom och Jerry. Eller om man blev jagad av en mördare i skogen och plötsligt försvann marken under fötterna sedan stickande kyla sedan mörker sedan död. Mördaren helt nöjd, slippa lägga i påse och köra ut och dumpa. Välja sten att kasta. Vänliga hälsningar från vattenhålet i skogen. När det var kanelbullens dag stack Joachim in huvudet i sovrummet och sa att han skulle till affären och ville jag ha en bulle?Jag sa att jag inte ville ha en kanelbulle, jag gillar dem inte och jag avskyr särskilt mycket köpekanelbullar. "Jag vill ha ett wienerbröd!" ropade jag efter honom. "Nej, det är inte wienerbrödets dag", svarade Joachim och jag tänkte att han skojade men jag fick inget wienerbröd. Men till grustaget i skogen fick jag ett frasigt wienerbröd på rektangel. Sol och kaffe och ljudet av älgar som studsar ner för väggarna. Sen klädde jag av mig och gick ut i vattnet. Men till sånt som Joachim vet eftersom han gick på fysik- och biologilektionerna hör att det är mycket mycket kallt i stenbrott. Det spelar ingen roll att det är aldrig så varmt i luften. Jag kom bara till knäna och sen tappade jag känseln. Kasta macka på älgarna. Vid den här lilla bäcken bor det möss som har förkläde och eldar i spis. Vi gick lite högre upp och tittade färdigt innan vi åkte hem. Och när vi skulle gå ner igen så snubblade jag på något. Förr i tiden sa de till innan. Kasta mobil och nycklar-tanken. Annat jag snubblade på och grävde fram med mina damiga händer innan vi satte oss i bilen.
