så skrev jag en gång. Och jag har inte ändrat mig. Fika är något jag måste fortsätta förhålla mig till. Men så kom jag till Jasmina och åt först frallor med goda ostar och ruccola och solvarma körsbärstomater och färsk basilika. Många frallor åt jag. Okynnes och allt sånt. Åt mig så mätt att jag inte fick ner en flik av ett ruccolablad ens. Men så klev Jasmina ut på altanen med det här. Och hon sa som hon alltid säger, att jag inte ska ta bilder för att allt är så fult. Och jag gör som jag alltid gör, tar bilder på allt det vackra som är noga utvalt, smakfullt och design blandat med loppisfynd. Hemma hos mig skulle den där duken se ut som om någon spillt kiss. Men det är olika förstår ni. Och kakan. Perfekt konsistens, små knapriga frön från vallmo som liksom smattrade lite försiktigt när man åt. Det var citron i kakan. Det var lime riven mot zest i grädden. Det var egenplockade små björnbär ovanpå. Det var citronmeliss på toppen. Om allt fika var så här. Då skulle jag ju inte vara sjuk i huvudet längre.
