Ibland tänker jag att jag är en komplex person. Att jag har olika lager, att jag är en tänkande person, att jag är svår. Ibland. Men för det mesta tänker jag att jag bara är en person som vill ha det städat, och sedan är analysen av min person färdig. Jag vill ha i ordning. Och när jag har i ordning vill jag gå runt och titta på min ordning. Ta in den. Det är så lätt att vara en lycklig person när man är så enkel som jag. Det här var vår tvättstuga för en vecka sedan. Vem lever så här? Kanske en hel del småbarnsfamiljer. Men det är en klen tröst. Så två dagar före julafton unnade jag mig ett ryck. Så sa alltid mamma. "Nu tar vi ett ryck", hette det. Och var det något man inte var sugen på när hon sa att vi skulle ta ett ryck, så var det att ta ett ryck. Men som jag ryckte! Detta är mina bästa stunder, om vi bortser från de där "tillsammans med barnen på en filt vid en öländsk strand klockan solnedgången"-ögonblicken. Mitt livs serum och elixir. En mammas heroin. Lycklig som ett lortigt svin.
