Ibland tänker jag att jag har en egen stil och att vårt hem är exakt som jag vill ha det, rakt ut från min hjärna kom det. Helt eget. Sedan får jag syn på saker och blir vred. En mörkgrå vägg. Vem blir glad av det? Varför målade jag en grå vägg i ett sovrum som ska vara trivsamt och vilsamt och lyckligt och ibland inbjuda till erotik? En färg som hette asfalt? Eller var det betong? Jo, för det gjorde ALLA andra. Och så trodde jag att jag tyckte det var snyggt. Och ännu en gång har jag blivit lurad. Jag förväxlar trendigt med min egen smak. För all del, ibland sammanfaller de. Som gröna växter-trenden. Jag älskar mina växter och hoppas att den känslan aldrig går över, även om trenden skulle göra det. Men många gånger är jag en idiot. En grå vägg. Så himla dumt. När man kan fläska upp en härlig tapet med mönster som man blir estetiskt pullad av att se. Snart, inom väldigt kort, ska jag sätta mig ner med mitt internet och gå igenom varenda rulle som har tryckts. Jag ska leta i femtio timmar, sedan ska jag välja, sedan ska jag tapetsera. Hela rummet ska kläs. Sedan blir jag glad. Och slipper se betonggrå ovanför huvudet. Om man så himla gärna vill ha asfalt och betong så kan man väl bo under en bro. Jag vill också ha en matta men kan inte bestämma mig för om den ska vara orientalisk eller neutral. Eller, den får se ut hur den vill, så länge jag älskar den long time och inte bara trend time. Så här välstädat är det inte nu förresten, det var bara inför Joachims 40-årsfest. Och i natt kissade någon i sängen. Är det bara jag som blir glad när det kissas i sängen? Då blir det ju RENT. Vem tar initiativet till att tvätta madrass och överdrag med mindre än att något fruktansvärt har hänt i sängen? I natt sover vi på krispigt rena överdrag till en vädrad madrass. Tack för kisset!
