Vad gör andra människor när deras respektive reser bort?Jag minns en gång när jag var höggravid och Joachim åkte till Sydafrika med jobbet. Då målade jag om i källaren. Nu boar jag! tänkte jag för mig själv. För i korridoren med matkällaren och klädkammaren skulle bebisen vara jättemycket. Förr om åren kunde jag, orkade jag, vågade jag göra stora ingrepp på hemmet så fort Joachim stängde dörren bakom sig och sin lilla lilla resväska för fem nätter. För så reser män. Jag har målat om, tapetserat, möblerat om, tagit hem nya möbler. ÖVERRASKNING! har jag ropat när han kommit hem. För om det är en överraskning så får man inte bli sur, sådana är reglerna. Men så hände det sig en gång att Joachim sa att han kanske också kunde göra så, när jag är bortrest. Och det var det räddaste jag har blivit i hela mitt liv. Så nu jävlar aktar jag mig. Igår åkte Joachim till Jönköping. En övernattning. Jag fick ett ryck. Ovanpå mitt klädskåp i sovrummet ligger det ett lager damm. En gång i tiden var jag rädd för damm i sovrummet eftersom jag hade läst en artikel om att damm kunde påverka fertiliteten hos män negativt. Nu är alla barn färdigfådda och dammtorkningen lider. Med tanke på dammet i resten av huset så kan man på god grund konstatera att vi har fått barn mot alla odds. Och nu ser det ut som en atombomb när jag sätter ner fötterna på morgonen. Och ovanpå mitt klädskåp i sovrummet ligger det ett lager damm. Det finns ett foto på mig och ett nyfött, nyfallet barn. Över detta foto hänger femton halsband, hälften trasiga, som jag aldrig, aldrig någonsin, använder. Det finns en kruka med femtio kvitton och små kort och förpackningar med extraknappar och pennor och krafs. Det finns en ljusstake med tallrik eller vad det heter och i den tallriken ligger det, förutom mer damm, knappnålar, hårnålar, säkerhetsnålar, örhängen, nycklar till olika hänglås som jag har glömt kvar i simhallen, en spelpjäs från Monopol, tre skruvar, på skåpet ligger även allt mitt smink utspritt och så har jag staplat tio halvfulla askar med smycken som jag aldrig, aldrig någonsin, använder. Idel krafs och bara hemskheter. Jag fick ett ryck. Nej nu jävlar hette det. Så där ja.Jag har det inte i mig att lägga upp en före-bild. Därtill glömde jag att ta en. Växten till höger har jag fått av Jasmina. den blommar var tionde dag och då syns blommorna bara den dagen, så om du blinkar så missar du dem. Växten till vänster är en planta som ett av barnen fick i födelsedagspresent. Jag tror att den kommer från Ikea och jag räknade då rakt inte med överlevnad. Men så märkte jag att växten bara fortsatte. Och den trivdes. Och den blev glad när den fick vatten. Det var ett givande och ett tagande som var fint. Och sen planterade jag om den i en större kruka och nu är den tre gånger så stor som när den var bebis. Jag är så stolt och lycklig. Nu får den stå här så att jag kan titta på den varje morgon. En symbol för att jag minsann kan något. Fotot föreställer mig och mitt fjärde barn. Han har lite intorkat blod på huvudet, men det är nog mitt. Han tittar bort i rummet. Jag ser så lycklig och moderlig ut på bilden men jag trodde att han skulle dö. Jag ställde fotot på mitt klädskåp en gång för länge sedan och det har blivit kvar. Vad kan det vara en påminnelse om? Kanske att det kan bli bra trots att du tror att livet är slut. Lampan köpte jag möjligen på en loppis. Vi hade den i fönstret förut men jag brukade öppna fönstret utan att haspa och då slog fönstret ner lampan, gång på gång hände det, och till slut blev Joachim mycket upprörd över situationen och skickade in lampan i extrarummet. Tavlan är Siri Carlén. Kan klädskåpet komma från gammelfaster Karin? Ingen frågade var saker kommer ifrån, på eget bevåg listade jag dem oombedd. Det blir ingen överraskning för Joachim den här gången. Bara det eviga röjet och renset som håller i sig en vecka eller så. Eller två. När jag rensade lådan med underkläder så hittade jag ett par stringtrosor som jag inte visste att jag hade. För tjugotre år sedan samlade jag ihop samtliga stringtrosor och kastade i soporna. Men längst in i gammelfaster Karins linneskåp låg ett par tunna gräddvita stringtrosor och när jag vaknade i morse så var alla trosor slut. Så det får bli Joachims överraskning.
