En dag ska jag tvätta den där spegeln, det är jag nästan säker på. Det kommer inte bli idag, och imorgon har jag nog inte lust. Men en dag går jag säkert förbi med en trasa. Fast jag har inga trasor. När jag var barn hade mamma alltid skåpet fullt av sönderrivna lakan som hon använde till spegelputs. Själv sover jag i mina lakan, måste jag vänta tills jag har legat sönder dem? Jag förstår inte. Förr i tiden var ju lakanen hundra gånger starkare än dagens sängkläder, så hur gjorde hon? Klippte hon sönder fullt fungerande lakan? Eller var hon materialare i Ku Klux klan? Varför fanns det inget i affären som var lika bra som trasigt lakan? Finns det inte riktade fönsterputstrasor? Och då menar jag inte engångs, för det är stollepelligheter. Ikväll ska jag se om Parasit tillsammans med mitt äldsta barn eftersom hon ska analysera filmen som en skoluppgift. Åh gymnasiet! Tänk att vara tonåring igen! Skojar bara. Jag är hellre en parasit. Vilket i och för sig på många sätt är samma sak.
