Joachim umgicks med tacobarnen medan jag gjorde lasagne på hasselnötter och champinjoner, precis som jag sa. Den blev väl inte precis så god som jag hade tänkt precis, men jag bröt inte ihop, och det är vad jag vill kalla ett kulinariskt fall framåt. Till lördagen hade jag författat en kolumn som piggar upp, det kan jag nog ändå säga utan att tuta för högt i mitt eget skrivhorn. På lördagen fikade vi hos Joachims föräldrar och päronkakan var söt men titta på Elsie. Arton år och fyra pojkar mellan flickbarnbarnen. Kön spelar ingen roll, det var mest något att skriva till bilden. Om jag ramlar och slår huvudet i en kant så kommer jag ändå alltid minnas att min svärmor har servetter i en näverkorg. Det finns ingenting jag inte använt en osthyvel till. Jag hatar HATAR att leta. Om valet hade stått mellan att hitta skraparen eller att nagla bort tapeten så. Elin och Dagmar kom förbi med kungligt fika och efter ett par timmar rullade vi ut henne igen. På söndagen kom svärfar förbi med sin fars cykel. Till mig! Jag har blivit av med alla mina cyklareftersom jag har gett dem till mina döttrareftersom de har blivit av med alla sina cyklar. Jag blev oväntat jätteglad för denna cykel, kanske framförallt eftersom det var så oväntat. Plötsligt sa Joachim "Pappa kommer förbi om fem minuter med en cykel till dig."Jag kände inte Joachims farfar, han dog året innan vi träffades, men nu cyklar jag runt på hans cykel och det är proveniens eftersom han drev cykelverkstad. Joachims farfar hette Tore, så givetvis skickade jag fotot och ett tack-sms till Joachims pappa och faster där det stod "Tore de France."Så nu ska jag på turné med Jonatan Unge.
