Det är lite segt här. Men det är så mycket! Jag sa det till Joachim idag. Att det är mycket. Att jag inte inte riktigt hinner med. Att jag inte har överblick, att jag inte kunde somna förrän klockan ett i natt. Sådana saker. Lyxproblem. Då vill Joachim att jag ska säga vad det är som är mycket. Han synar mina kort. Och då blir det mer såhär: "Amen alltså, jag måste lägga en grej på lådan" Men det ÄR mycket nu. Idag har jag fotat för tidning, skrivit text, fotat för bloggsamarbete, planerat pod, skjutsat barn, skrivit fakturor, förberett framträdande, gjort telefonintervju, simmat tusen meter eftersom jag inte vill tappa mitt kroppsminne med vatten, spelat in pod, lagat mat (som blev god!), jobbat till 23:30 innan sänggående som inte kommer gå bra. Jag har plockat fram alla mina höstkoftor. Hur vet man att man har för många koftor? Det vet man inte. I ett mejl från miniroom kom bilder på barnrumstapeter och då började jag fantisera om Monas rum. Är det inte prokrastinering så säg, när man planerar andras barns rum istället för att göra det man ska? Kan man komma längre från sina åtaganden än så? Ja, det kan man. Man kan söka på brudklänningar på Instagram trots att man inte ska gifta sig. WE HAVE A WINNER. Godnatt nu alla mina pussycats.
