Jag köper aldrig dryck. Vi har aldrig läsk hemma, inget mineralvatten, barnen får inte dricka juice. I amerikanska serier har de alltid dryck hemma. "Kan jag ta en Snapple?" säger de när de kommer på besök oanmälda och så öppnar de kylen och där finns Snapple. I flera smaker. Jag önskar att det kunde vara så hos oss men jag tycker att det verkar slösaktigt och jobbigt. Det är illa nog att man måste komma ihåg att köpa olivolja, toalettpapper och flingor. Här har vi en halv flaska cider från Icas eget märke om det var kalas igår. Det är allt lite fancy att ha dryck hemma. Och vid den här tiden i graviditeten vill jag vill bara ha dryck (och mat och sås och potatismos och dressing och surdegsbröd och kardemummabullar och choklad med nötter och surt godis och pizza från de dyra ställena). Så jag köper bara dryck till mig själv. Om man är snäll får man smaka. Jag har såna barn, som låter mig vara självisk. Eftersom de är egoistiska 99 procent av tiden så tycker jag att det är i sin ordning att jag köper en Brämhults apelsin/jordgubb som mest är till mig. "Men när bebisen har kommit så blir det ingen mer juice i kylskåpet" säger jag. (För då ska jag köpa saker som jag blir amningssugen på och gömma i soffan) Dryckhimlen: Juice. Med fruktkött och mycket is. Inte äpple, aldrig äpple. Vem kom på att göra juice på äpple? Som att vara tillbaka i skolmatsalen och trycka ut blask från en plastspene. Alkoholfri öl. Heineken är godast. Carlsberg, Mariestad, Causthaul och Staropramen funkar också. Inget IPA tack. Om man dricker IPA kan man lika gärna äta spiskummingodis. Te. Innan jag blev gravid var jag kaffegalen. Jag blev det med i och med tröttheten när jag fick fjärde barnet. Precis innan jag blev gravid drack jag kaffe i stället för vatten. Herregud vad kaffe är gott. Men jag slutade eftersom jag inte orkade hålla reda på hur många koppar man måste hålla sig till. Nu saknar jag kaffe så att jag kan dö. Jag drömmer att jag bryggt mig en fullträff, jag lyckas kanske var femte gång, sedan sitter jag i soffan och dränker sorger jag inte ens har i tre centiliter av himmelriket. Vanilla Coke! Jag dricker aldrig läsk. Två gånger om året när jag går på bio, kanske, om jag är crazy. Men Vanilla Coke är nostalgi eftersom jag drack det när jag väntade första barnet för femton år sedan. Minst sju isbitar ska det vara i glaset. Och så måste man stå emot och vänta en stund så att en del av isen får smälta. Loka. Helst naturell men annars går det bra med citron eller någon ny slags mix som inte borde funka. Mango och fotsvett eller vad det heter nu för tiden. Ni tror att det är en bebis. Det är vätska.
