Åh Gift. Jag brukade vara mer upphetsad inför finalen och jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Att programmet har hållit på i fjorton säsonger?Att det är fel deltagare? Fel matchning? Dåligt klippt?Är jag trött på kärlek, har jag blivit blasé för att så många ändå skiljer sig efter ett eller åtta eller trettio år? I God morgon Världen! lyssnade jag på ett inslag om kungen och drottningens äktenskap, vad det betyder symboliskt, att deras unga kärlek och knutna band var viktigt men att det faktum att de varit gifta i femtio år också är viktigt. Tänk så länge de har stått ut, så ska man tänka. Som att det är ett hårt fabriksjobb där ingen tackar dig och rätt som det är flyttar produktionen till Sydostasien. Grattis till guldbröllopet!Jag sög i mig mina två deciliter söndagskaffe, fyra och en halv skopa till fyra koppar vatten, svart som fabriksgolvskaffe. "Tänk om de skiljer sig?" funderade jag ensam på altanen. Vad händer med alla som har stått ut med varandra då? *Sedan vi ätit grill och druckit ett glas tre plus-rosé satt vi kvar och pratade med sjuttonåringen när jag fick ett meddelande på Instagram om att nästa avsnitt av Gift skulle släppas klockan 20:00 på söndagen istället för klockan 02:00 på natten. Jag satte mig vid min laptop och såg avsnittet live. *Det finns inget löjligare än att prata om icks. Antingen så blir du avtänd för att han är rasist, snål, elak eller djurplågare eller så äter han knäckebrödet upp och ner och du behöver växa upp. Kärlek är svårt, att hindra den för att han använder samma parfym som när han gick på högstadiet är att be om att vara ensam tills du dör, det är priset du betalar för att tro att det finns andra knäckebröd runt hörnet och sen ligger du där ensam med dina smulor i sängen.MedDet SagtOm jag hittar en fuktig snusboll på golvet nedanför sängen.Som i ett Kinderäggsupplägg berättar för mig att hanSnusarGör det när han soverLägger de vidriga resterna på golvetEnsam för resten av livet levde hon. Visst undrade hon ibland hur livet skulle tett sig om hon bara tagit någon, vem som helst. Men.Hon låg i sin säng och på golvet nedanför fanns bara vattenglas, en bok och strumporna hon kastat av sig.Hon tänkte på snuset. Bilderna kom tillbaka. Jag är ensam men jag älskar mitt liv, tänkte hon kanske. *Jag blir glad av Henrik och Jasmine, de känns så väldigt kompatibla. De är både lika och kompletterar varandra och de vara verkar rädda om varandra, inte för varandra. *Att vara den som kommer från en trasig familj och bli ihop med någon som kommer från en Lilla huset på prärien-familj, det är svårt att sätta sig in i den upplevelsen. Att vara den som kommer från en bra familj och att inte försöka dölja det för att vara snäll. Skulle det ta slut med Emilia och Sofie för att att Sofie är uppvuxen med en mamma som stod i trappan och ropade Nu är det mat!För så har det känts hela säsongen. Jag trodde inte att Sofie skulle säga ja. Men ser man på. Sofie kan stilla Emilias storm. *TRE PAR SA JA?Är det därför det har varit en tråkig säsong? För att de har varit självklara och SVT har behövt klippa det problematiskt för att kollra bort oss? Det fanns både gnistor och djup men vi har inte fått ta del av dem? Jag brukar vilja bli trollad av klippningen men jag undrar om programmet inte föll på eget grepp den här vändan. *Otroligt glädjande är det hur som helst. Det är det här vi vill. Vi vill att det ska bli rätt och sluta lyckligt. För kungen och drottningen, för Anna och John och Jasmine och Henrik och Emilia och Sofie. John hoppade än hit än dit. Eller stod på ett litet sidobord på balkongen och tänkte. *Veckans citat"Jag är så trött på min hjärna ibland""Om det är nåt vi inte har pratat om så är det just känslor""Man är inte samma person hela livet" De här sa också ja.
