Sagan om Sam och de höga förväntningarna. Sam och de skyhöga förhoppningarna. Pontus och Dennis och känslan av: bara de inte svimmar dörspringer till skogs. Men oh how the turntables. Sam letar efter den sista lilla pusselbiten och just nu ligger den biten under matsalsbordet, nerborrad i en yvig matta.Lägg inte pussel, KISS HER YOU FOOL. Men inte så här. Fast alltså, jo. Du måste inte fråga. FUCKING JA OSKAR. SCHAS. *Jag tycker inte om att Denise snusar, men det finns nog inget jag kan göra åt saken. Jag undrar fortfarande hur det ska gå. Förra veckan skrev jag att han behöver vår hjälp. Låt mig revidera det till att båda behöver vår hjälp. Spotta upp sig nu. Ni är unga och snygga citymänniskor med cityjobb och starka kroppar och sport. Ni fixar det här. Älskar en kvinna som vägrar säga nej till fotoidéer. Hur bra blev inte det här då! Jag drömde att Ebbas hår fick vara sitt självlockiga själv, kanske med små blommor här och var. Men det är nog bara min platta frisyr som pratar. Hade Pontus den jobbigaste utgången sedan Gift startade? Bra att han vågade prata högt om hur han mådde. Hur roligt och spännande och lyckligt det än är med en solig dag och en person som står och väntar så måste det vara vidrigt att vänta runt hörnet och vara rädd att bli en besvikelse i någons nakna blick. Minns ni det där amerikanska teveprogrammet där de gjorde om ett hem, Total home make over, kan det ha hetat så? Men han den där gapiga med surfslingor och ett litet litet skägg. I det programmet satte de sig ner med barnet i familjen och försökte tvinga fram ett specialintresse ur barnet. Ibland fanns nästan inget. Efter långt lirkande kunde det sluta med att barnet sa "Tja, jag såg en häst på en bild en gång och den såg väl trevlig ut."Klipp till en synk där det lilla lilla skägget säger: "Dottern i det här huset ÄLSKAR hästar!"Och när familjen kommer tillbaka så är barnets rum förvandlat till en spilta."Din säng är gjord av HALM!"Barnet gråter och vi ska tro att det är av lycka.Så är Gift vid första ögonkastet ibland.Redan i början av avsnitt två har Ebba och Pontus blivit öl-paret.Det kanske kan räcka nu. *Första gråten 06:28Andra gråten 10:45Tredje gråten 32:49*Veckans citat”Han heter Pontus, det är ett så fint namn””Jag är en ytlig hemsk människa””Hon får inte snusa och kyssa mig””Vem tar en snus efter att man har borstat tänderna?”"Hon ser väl bra ut"*Tandborstljudet, vilken oväntad trigger!Men det är något med hur andra låter när de borstar tänderna. Jag hade inte tänkt på det lika mycket som jag gör just nu. Det där ekandet mellan insida kinder när munnen blir ett o. *Dennis och Jannika kommer ta vara på varandra så fint. Kysstes med tungan gjorde de också!Att sova tillsammans, så otroligt intimt det är ändå. Väldigt sällan, inte ofta alls, men ibland, somnar jag på tåget och vaknar med ett vidöppet grymtande som stannar av som om någon tryckt till mig i sidan, jag har saliv som rinner som en ljummen tår från mungipan ner över axeln.Hur har jag låtit och vad har jag sagt? tänker jag inte, för det skulle vara allt för plågsamt att fundera på. Jag skjuter sömnen ifrån mig och ser ingen i ögonen. Så ömt det blev med sovmasken. Pontus är inte blindtarmen, han är lungorna fyllda av Ebbas luft!
