Min granne tvärsöver gatan frågade om vi skulle luncha, kanske hämta mat? Först stannade jag fingrarna och skämdes, sedan skrev jag ändå. "Jag har rester."Vem gör så? Jag gjorde så. Sedan skrev jag att hon kunde hämta mat och så tar jag med min mina rester till hennes altan. Klockan 12:31 korsade jag således gatan med en het tallrik och klev över hennes staket. Det är bara jag och barn som tar den vägen. Jag är så obrydd och härlig.Resterna var en pasta med ugnsbakad feta- och getost med valnötter, citronzest och färsk basilika. Det var vansinnigt gott, eller i alla fall gott. Har ni tänkt på att det är så svårt att få ut så mycket citronzest med järnet? Det är som om citronen inte vill. Jag bad Linnea att ta en bild på mitt torra hår som jag den här morgonen kramat med olivolja eftersom Jasmina sa till mig att olja det före schamponering. Jag tror att det fungerade litegrann. "Syns det?" frågade jag Linnea som svarade:"Ja, det ser lite stripigt ut", eftersom hon trodde att vi fortfarande pratade om att mitt hår är torrt. Jag måste klippa topparna. Helst av allt i hela världen så vill jag klippa Milly-frisyr men jag har inte rätt ansiktsskelett för det. Våra pojkar sjunger i kör och medan de gör det så sitter vi på en bänk och pratar strunt. "Är det så HÄR det känns att vara KÄÄR!" låter de. *Skvaller* låter vi.
