Jag minns inte när jag hade lovat återkomst, hoppas att det var nu. Men ni håller inte koll, ni bara väntar undermedvetet och blir överlyckliga när det är dags. Alla känner så. Utom Jasmina. Objekt 1 Stockholm Trappor i harmoni med besynnerliga fönster är harmoni när det är som mest harmoniskt. Uteplatser får andas vad de vill bara de finns, men en uteplats som andas Los Angeles känns alltid lite dyrare. Och dyrt är värt. Och på tal om dyrt. När jag tänker på vad det här garageportarna kostade får jag ont i plånboken. Objekt 2 Stockholm Lilla huset på berget. Med insprängd trappa och allt. Jag minns när den där gröna Stockholmssoffan från Ikea kom. Jag minns att jag tänkte Jag älskar den tusen, men kommer jag älska den tusen i tusen år? Nu vet vi. Visst känns det som om mannen i familjen (jamen ursäkta ej uppdaterad genusvinkel) byggde altanen, fick lite material och tid över och bara "Nina, jag bygger lite möbler också." "Men mina föräldrar kommer ju ikväll" "Hallå, då är jag ju klar, jeez." En sån man har hon i en ask i byrån den där Nina. Objekt 3 Söderköping Om du vill att historiens vindslag ska slå dig på käften varje gång du kommer hem så kan du bo här och känna dig nedslagen men upprymd. Ibland vill man ha en kakelugn och att den ska vara grön men så är man en person som har svårt att känna sig helt nöjd så då bestämmer man att man ska ha en kakelugn som är grön och i akvarell. Väggblommor i skymningen och nu blev det helg! Glöm inte rösta hallå.
