Förra veckan blev det delad förstaplats för nummer 1/Helsingborg och nummer 3/Askersund. Objekt 1Stockholm Jag är ganska lättroad, det finns mycket jag är svag för, men motsägelser är något av det bästa jag vet. Som att det här huset är helt platt och lågt och ändå högt. De betraktade baksidan och bestämde att den skulle se ut som att Matthew skulle kunna fria till Lady Mary här. Den här hallen gör sig inte till för någon. Den är kall och lite hård och ser väldigt mycket ut som någons trappuppgång och ändå är den underbar och älskad av alla mina känslor. Objekt 2Lund Om det ska vara på det här viset där man går in så kan restan nästan kvitta, men jag vill gå in och titta. OKEJ. Vad är det med klädskåp som har glasdörrar med tyg? Det ligger säkert helt vanliga kläder därinne. Objekt 3Lund Vad är det med glasdörrar utan tyg? Granne med vräkig skog, tjock och tät tränger den sig på. Här kan man titta på OS och fotbolls-VM när det är sommar, om någon orkar bära ut teven. I somras bar vi Elins teve från deras hus till vårt eftersom deras teve är störst. På den har Åke målat med färgglada kritor men vi såg fotbollen ändå. Man glömmer så fort hur det är att ha kritbarn. Objekt 4Stockholm Jag ska inte försöka låta smartare än jag är men jag bara visste att det här huset hade något fantastiskt. Jag anade att en liggande trärektangel skulle glänta. Ställ teven här i sommar, kliv aldrig upp. *När du läser det här är jag på väg hem från Stockholm. Att ta sig upp hit var ett litet helvete. Kanske är vägen hem rakare, mindre orolig och något billigare. Kanske får jag ha min mentala hälsa som den är, inte bättre men heller inte motsvarande två inställda avgångar sämre. Joachim ska hämta mig vid stationen. När vi kommer hem ska jag skriva ner alla bra idéer som föddes på tåget eller så skriver jag ett långt manifest om att jag tänker rösta på det parti som fixar tågen oavsett färg på det partiet. Sedan tar jag väl en gin och tonic och suddar, men det var skönt att härja det ur sig. Tåget är inte den viktigaste valfrågan men herregud vad det känns så när man sitter på det. Som ni märker så finns den här bloggen kvar, jag finns både här och på Substack. Min Substack är för finsmakarna, mersmakarna, kan inte få nog-smakarna. Sedan jag påminde om min Substack senast så har jag skrivit om de som gnällde på Swedish house maffia, varför jag aldrig mer kommer åka till Kolmården och alldeles nyssens: vem som byggde landet. Det är en fenomenal frihetskänsla att skriva för en liten och exklusiv skara. Bli gärna en del av den!
