Först har vi ett fantastiskt hus i Simrishamn med jättemycket tegel. När man tänker tegel och valv så kanske man tänker ful pizzeria. Eller så blir det ett fancy hus i Skåne. "Vart ska du?" "Nä jag ska bara ut till min myshörna som går via fantastiska pardörrar vidare ut till en terass med VALV" "Vart ska du?" "Nä, jag ska bara kliva ur min sköna säng för att möta den vackra försommarmorgonen vid min franska balkong SOM ÄR ETT VALV" Ibland kan det bli så att ett hus säger ingenting. Det har hänt någon gång förut. Har någon hyrt in hjälp? Har man städat bort allt personligt så hårt att det blev ett kataloghem kvar? Jag vet inte vem som bor här. Vidare till en lägenhet i Mölndal. Här bor en 34-årig DYI-kvinna som arbetar på Ikea. Jag är inte hundra procent säker på att hon bor här med sin man. Men kanske. Ett barn har hon i alla fall, en son som fyller fem i vinter. Jag har aldrig förstått detta med svarta tavlan-vägg. Det skulle ta en dag. En dag. "VEM HAR SUDDAT UT DET JAG MÅLADE?" Följt av mord. Och det bästa till sist: Ett fantastiskt hus i Onsala (som jag nu vet var det ligger) Jag tyckte att ett utropspris om 2 750 000 kronor var väl saftigt för ett hus som saknar badrum och där "visst renoveringsbehov föreligger", men Onsala verkar vara ett flugpapper för miljonärer. Jag tycker om att diska. Här skulle jag älska att diska. Här sätter man inte upp någon himla grind. Här får bebisarna bara lära sig.
