Förra veckan vann nummer 1/Svalöv. Objekt 1Helsingborg Jag är så svag för dig 1970. Får man ens bete sig på det här viset? Som ett bete. För ögon känsliga för grönt. Varför tänker jag nästan inte på att det är tegel överallt? Varför tycker jag att det är så otroligt vackert? Om förtrollningen bryts så kan alla se att det här är ingången till en simhall i en ort som bara precis har tillräckligt många invånare för att hålla sig med simhall. Det är UNDERBART.Objekt 2Helsingborg Teglet tilltar i Helsingborg. Jag undrar om jag skulle våga berätta för någon hur många kvadratmeter stort mitt kök är? Tänk om de har golvvärme. Tänk när elräkningen kommer. Tänk så, det hjälper. Jag skulle framhärda med min nakenhet. Det här är mitt badrum och jag gör som jag vill. Om du ser något du inte gillar så är det inte mitt problem. Objekt 3Håbo Köpa huset för båten. Någon gång ska vara den första gången. Jag visade bilden för Mårten medan vi jobbade sida vid sida på Kalmar slott medan våra barn generalrepeterade inför luciakonserten. "Kolla på denna ljuvligt vackra båt!""Nä, din pappas gamla båt, den älskade jag. Plast ska det vara."Ska det? Män är så konstiga. Huset, ja, jo. Men näckrosorna. Höjer taxeringsvärdet och pulsen. Blyinfattad fantasi. Objekt 4Stockholm Nedlagda vackra fabriker och deras bostadsrätter som man tror bara finns på film från USA. Tavlorna, ja. Men stolarnas delikata formspråk, JA. Jag gör en gin och tonic till dig på fredagen när jag har solen i ryggen och helgen i ansiktet. *Ikväll sjunger våra älskade små i kulturskolans stora luciakonsert på Kalmar slott. Jag är nervös och tårögd i förväg. Mitt defaultläge i och för sig, men det är något med att bli gammal och ha ett litet barn. Man blir lugnare men samtidigt blödigare.Det är som att bli cool utan det coola. Förstår ni exakt hur jag menar då?I förrgår när jag gjorde "mammas goda mackor" (vitt formbröd med smält ost i ugnen) till sjuåringen så var jag så stressad och orolig att jag inte kunde tänka och prata. Sextonåringen sa att han skulle känna på mitt hjärta men han hittade ingen puls. Jag tänkte: jag kanske har dött och nu far jag omkring osedd och blir talad till som Bruce Willis i Sjätte sinnet. Sextonåringen la återigen handen över mitt hjärta och nu kände han det. "Herregud vad det slår."Sen klädde jag mitt lilla barn i vit t-shirt och linne och körde oss till Kungsgatan 1. Allt gick bra. Mårtens stolliga prat gör mig inte alltid lugn, men den här gången tog det där det skulle.
