Jag förstår att man inte kan elda upp människor på riktigt när man producerar film och teve. Jag inser det orimliga i att grilla statister trots att ingen skulle sakna dem sen. Men hur kan vi ha fantastisk filmkonst utan att klara av att göra en eld som är närmre den som ska brinna än kameran? Ivanhoe och Den siste mohikanen, okej, de är ändå trettio, fyrtio år gamla skapelser. Men Rosens namn, från 2019. En stackars skäggig smutsig man står fjättrad vid pålen och skriker i smärta och dödsångest. Oklart varför eftersom elden är närmare mig än honom. Han ser mest ut som någon som inte vågar gå nära majbrasan av rädsla för att få en eldloppa i kläderna. Lugna ner dig, du står femtio meter från elden och ylar lutad mot en pinne. Ingenting kommer hända.