eller måste och måste. Jag ser kanske fem biofilmer per år och då är fyra av dem barnfilmer. Så det är inte till mig ni ska gå om ni vill ha "de handplockade pralinerna ur den filmiska chokladasken." För vad är det värt om jag säger att den enda filmen jag har sett är den bästa? Med det sagt, Parasit är den bästa. Den saknar allt som är dåligt med så många filmer: Den saknar förutsägbarhet. Den saknar amerikanska kändisar. Kanske är rollistan fylld av överanvända och överskattade sydkoreanska skådespelare. Men det vet ju inte jag, och det är halva inne. Den saknar färdsträckor, allt är tittvärt. Den saknar övertydlighet, vi får tänka själva, vi får minnas vad som planterats tidigare i filmen, vi får räkna ut kopplingar och uppleva äkta aha-upplevelser utan att få dem serverade. Detta är bra för alla, även för mig som är en väldigt trög kulturkonsument. Jag är ständigt omgiven av människor som förstår hur allt hänger ihop en halvtimme innan jag kommit till samma insikt. Jag väljer att se det som en gåva. Så tråkigt det måste vara att räkna ut allting och självspoila sönder all underhållning i livet. Parasit har allt. Och när den är slut så vet du inte riktigt vad du ska tycka och känna. Motstridiga och kontroversiella känslor tar dig i besittning, för det borde vara väldigt lätt att bestämma sig för vem som är ond och god och vem som har felat. Ändå hejar en del av dig på fel människor. https://www.youtube.com/watch?v=isOGD_7hNIY Se den. Jag minns när jag såg den här scenen och trodde att placeringen av hans hand var det äckligaste som skulle hända med den här toaletten.
