Jag reste till Stockholm och jag ska säga er att jag blev alldeles nervös och på vippen till blyg när jag insåg att jag hade råkat boka X2000 som jag försökt vänja mig av med. Bakom mig i vagnen satt en farbror som var lite gammal om man med gammal menar att jag höll mig mycket nära när vi gick av så att om han föll så föll han i mina armar. När han reste sig upp i Stockholm så tog han ett tag om min stolsrygg och där låg delar av min frisyr som pressades ner i tyget och gick av. Hårstråna fick han med sig utan extra kostnad. Sedan han kommit till uppstånden rörde han sig bakåt i vagnen mot den dörr som var ur funktion. Jag följde efter och medan han stod och tryckte på en knapp som lyste ilsket rött så la jag en hand på hans axel. "Ja, vad är det?" sa han irriterat eftersom han var på runt det nittioandra och var nervös att han inte skulle komma av. Att resa med tåg i Sverige när man är ung är duktigt och modigt, att resa med tåg i Sverige när man nästan är så gammal att man levt förbi fyra kungar är galenskap. "Den här dörren är trasig, så vi måste gå av i andra änden av vagnen", sa jag till farbrorn som nu hamnade längst bak i kön av människor som skulle av. Fullbokat var tåget, tänk att de alltid får till det. Tänk om tågen var en kiosk, ingen skulle handla i den kiosken. Sen var konduktören fin som solen i maj och tackade oss för att vi väljer att resa med tåg. Mycket kan man anklaga mig för, svår att få på andra tankar är inte en av dem. *Provade en panikklänning på Zara och blev alldeles förfärad. När jag skulle ner med min fyrtiokilos väska så var rulltrappan trasig. En vakt visade mig till en hiss och jag sa tack men sen kom jag på att jag inte är lika frisk från min klaustrofobi som jag trott och så bar jag min väska ner för den vassa rulltrappan. Hem till den mjuka fastern. Kaffe och gröt och allt vi måste ta igen. "Ska du inte ha en smörgås?" säger Birgitta varje gång och sen äter hon fyra själv. "Nu tar vi en promenad", sa Birgitta och jag vet att den som säger Nu tar vi en promenad alltid har rätt men när jag ska gå på finfest på kvällen så vill jag helst ligga hemma i en cirkel hela dagen och tänka på hur ful jag kommer vara sen, hur ingen kommer vilja leka med mig. Birgitta tvingade ut mig och jag var grov i ansiktet och fet i håret hela tiden. Vi promenerade till Åhléns och köpte hårsnoddar och pratade med en tvååring i en vagn och tänkte på pojken i Nyåker. Vi såg en av Sveriges mest kända personer och klagade på kläder vi såg som var fula och sen gick vi till Coop som hade byggt ut. Vi har inte röda bananer i Kalmar men hemma hos mig finns det bruna. Sedan jag duschat och rakat mig på exponerade ytor och smort mig och slagit mig på kinderna så satte jag mig vid Birgittas skrivbord och sminkade mig. Efter en stund kom hon förbi med en kopp kaffe och mörk choklad och sen kom taxin. Feminas modechef Jenny Fredriksson hade klänning från Munthe, strumpor från Nitty Gritty och skor från Ganni och gjorde röda mattan till godis. Jag hade en begagnad klänning från H&M Edition, sandaletter från Clarks, ett av mina bästa köp, och begagnade anonyma tygrosor i öronen. Att tänka att man inte tycker att det är jobbigt att gå på röda mattan hjälper lite, att ha sällskap av Bibi hjälper mycket. Snart i ett öra nära dig: Pussypowerpodden med Nikita Zeiloth och Sanna Lennartsdotter Dackmo. Feminista är en så generös, varm och viktig gala, pristagarna varsamt plockade och tacktalen är kvällens höjdpunkter. Amelia Adamo fick utmärkelsen Årets ikon. Hon är en ikon, hon är en som gått före, hon har alltid vetat vad vi inte visste att vi suktade efter och så har hon paketerat det. I mitt yrkesliv har hon funnits där som den allsmäktige sedan mina första krönikor i Amelia för nästan tjugo år sedan. Som person är hon intelligent, rolig, nyfiken och vänlig. Och snart friskförklarad. Det var Amelias idé att jag skulle sitta på en stol eftersom jag är elva meter lång. Inte skulle jag stanna i sittande när en ikon är i rummet. Årets unga Feminista var Klara Bylund, den vackra klänningen hade hon sytt själv, skorna var underbara och hon var ljuvlig. Amanda Romare delade ut priset till Årets systerskap som tilldelades Mia Skäringer och Helena Bergström. Övriga vinnare som jag inte har bild på är:Årets förändrare: Ellie ElmondtMotivering: “Efter att ha mött alltför många kvinnor som inte kunnat ta avgörande livsbeslut av ekonomiska skäl, bestämde hon sig. Ingen ska behöva välja bort drömmar i yrkeslivet eller stanna i en relation på grund av pengar. Genom att motarbeta strukturella hinder i entreprenörsvärlden och skapa plattformar som underlättar för kvinnor att ta ekonomiska beslut, är hon en inspirerande kraft på den tröga vägen mot en mer jämställd ekonomi.”*Ellie bar en aftonväska som var ett pennfack av guld och det var hon också, av guld. Årets förebild: Barbro WiklundMotivering: ”När hon var med och byggde upp verksamheten tänkte hon att det var ett tillfälligt projekt. I dag vet hon att våldet har många ansikten, att psykisk misshandel lämnar djupa sår och att behovet inte upphör. I över fyra decennier har hon ideellt genom kvinnojouren Liljan i Tierp-Älvkarleby varit de utsatta kvinnornas stöd när hemmet blivit den farligaste platsen.”*Barbro rev ner rummet, hejdlöst rak och rolig i allt det fruktansvärda.Årets Feminista Lindex Award: Vanessa Kamga Motivering: ”Att på fyra år gå från noll till absoluta världseliten och medaljjakt på de största arenorna är imponerande. Men hennes mäktighet handlar inte bara om framgångarna inom idrotten och en passion som går rakt genom rutan. Hennes genuina arbete för att lyfta sambandet mellan mental och fysisk styrka och ta strid mot kroppshetsen i sociala medier gör henne till precis den urkraft som unga tjejer och hela samhället behöver.”*Jag träffade Vanessa på toaletten och när hon frågade om jag hade en rolig kväll så sa jag att jag redan ångrade saker jag sagt trots att kvällen var så ung. Då sa Vanessa att det tyder på att jag vågar bjuda på mig själv och sedan gjorde vi sällskap till desserten som var glass i valfri smak. Hon valde brynt smör och jag valde lakrits och då sa hon "Du är lakrits, en rättfram person som dricker kaffe" och det var så kärnfullt och snyggt att jag hejar på bara henne i nästa OS. *För tre år läste jag en bok som jag aldrig ska glömma. Atefeh Sebdani skrev "Min hand i min" rakt på mitt hjärta. och igår fick jag äntligen träffa henne. Modiga, vackra, otroliga Atefeh kom i årets klänning. Innan jag gick hem fick jag en stund med Amanda. Tänk att hon är precis så fin som man tror. Hela salen bestod av människor som avgudar henne. Hon sjöng vackra ord i mitt öra och lycklig åkte jag hem mot te och knäckebröd hos Birgitta. Och på tal om mitt öra så kramade jag Amanda så hårt att örhänget högg in i hjärnan bakom så att blodet rann ner men det upptäckte jag inte förrän jag stod i badrummet med Birgitta. Hon baddade med asollösning och sedan löste vi ett krypto. Jag kom på Grindval som gav henne både N och D och G. Då blev hon ilsken och kallade mig idiot och sedan somnade vi och jag drömde om kvinnlig värme och gemenskap.
