Tvåmöteskrasch i staden jag älskar att komma till och älskar att åka ifrån. Skrev till Birgitta att jag skulle komma ca 17, sedan ändrade jag till "ABSOLUT senast 18." Bilden är tagen 18:14 och jag hastar genom Kungholmens värmebölja med ryggsäckssvett och håll. Birgitta, som stod med maten framdukad, var redo med en puss och en toffel. Jag hade önskat "en stor och matig sallad" så att vi kunde sitta och äta och prata länge. Nej tack till en portion mat och sen är man klar. Till salladen hade Birgitta kokat bulgur och serverade den till biffar på getost, valnötter och portobellosvamp. Till efterrätt fick jag en bit av himmelriket. Om man gillar himmelriket. Och det gör ju inte jag. Jag vill ha mat och salt och grönsaker och potatis och såser och varmt. Gräddigt och sött är inte för mig. Men jag kan ju anstränga mig. Baksidan med Birgittas bakverk är att man måste lyssna på berättelsen om på vilket konditori hon köpte bakelsen. Och var det ligger. Och hur deras övriga produkter är. Och var hon handlade sitt bröd tidigare och till vilken adress det bageriet har flyttat nu. Och vilket bageri hon verkligen inte gillar. Vissa tar sin kaka med en kopp kaffe, jag tar den med ett hål i huvudet. Frukost med ljuset från sidan. Alltid grapefrukt, alltid gröt, alltid kaffe från NK. Sen åker man hem och äter smulig müsli och hastkaffe. Utan knipsade små blommor i en liten glasburk. Sökte på närmaste vietnamesiska restaurang på Tripadvisor och hittade Nem Nem Quan på Åsögatan. NAMNAM. (Åt med fingrarna utan att skämmas, sen kom ägaren fram och gav mig en servett, då åt jag med fingrarna och skämdes. Men bara lite. Alltid bara lite skäms. Livet är för kort för mycket skäms.)
