Folk fryser inte. Detta är min betraktelse och den är sann och riktig. Ni kommer invända med "Jo, jag fryser!" Men jag vet inte jag, för jag ser aldrig någon som fryser. Ingen huttrar och larmar och gråter och gnäller. Förutom jag då. Ingen har mössa, ingen har vantar och häromdagen såg jag en tjej som var utomhus en lång stund i ankelsockor och korta tights. Jättemycket blottad benhud. Hon fick mig att frysa ännu mer. Kan jag stämma henne för att ha orsakat mig lidande? Finns prejudikat? Så, nu har vi bevis så att det räcker; att ingen fryser. Ingen. Förrän de kommer hem till oss. Då är det ett sabla gnäll om hur kallt vi har det i huset. Hemmet ska inte vara för varmt, det är obehagligt och, tror jag, onyttigt. Långsamt grillas hjärnan och vips så är man trög. För ett par dagar sedan hjälpte en plogbil en ambulans att ta sig fram på de översnöade vägarna. Morgonnyheterna på SVT träffade tre kvinnor i en snödriva som jobbade med att lassa matlådor till ett tåg som kört fast. Alldeles glada var de. Snön yrde kring deras glada miner som inte stelnat trots att de arbetat hårt hela natten. Men hade de några mössor? Självklart hade de inte det! Det var ju bara snöstorm i Västernorrland i januari. Då vaskar man inte mössorna. De tar man fram när ... när man kanske hittar en liten minkbebis som man vill plocka upp mjukt och lägga i fickan. Mössa på huvudet i onödan, så dumt, där har man ju hår! Kvinnorna med istappar istället för frisyr fortsatte att arbeta med snösmockorna dunsande på rödkinden. Om jag går utomhus en aldrig så liten stund så klär jag mig i dubbla varmtröjor och Joachims gamla vinterjacka som är ingenting mindre än SVINVARM. Historiskt sett har jag använt den för att förhindra mjölkstockning. Man kan lita på gamla Bettan, en sådan typ av jacka är det. Men det hjälper inte när det är två grader plus och vinden ylar kallt piss. Varför är två grader plus lika kallt som trettioåtta minus i Gällivare? Och när blir det egentligen vår igen?