Vi var bortbjudna till vänner och det är det bästa som finns i hela världen (näst efter att sitta ensam hemma i soffan med kaffe, nötchoklad, snabbt internet och avsnitt tre av en serie man är nyförälskad i) Att slippa städa och skrubba toaletten på ett sådant sätt att den kan bli kontrollerad, tända doftljus och göra sig till. Rensa hallen så att det ser ut som väntrummet hos en designintresserad psykolog istället för hos en fyrabarnsfamilj (alla VET ju att vi har tagit alla grusiga stövlar och saggiga jackor och tryckt in allting i en garderob och stängt med lim. "Det ser alltid ut så här hos oss, det bara råkar se ut så här hos oss. för vi är så vääärdiga" Istället åkte vi hem till vänner som hade städat exemplariskt och tänt doftljus och gjort sig till. Vad är parmiddagar annat än en himla stor dejt med barn och allt? Hoppas att de tycker om oss nu, hoppas att de tycker att vi är roliga och vill komma tillbaka, hoppas att de tycker att våra barn uppförde sig. Så tänker vi. Selfie i bilen är ett måste. Jo, därför att en minut senare har hårfluffet lagt sig, ansiktsflottet hittat fram från porerna och all den skönhet man kände i bilen (JAG ÄR ANGELINA JOLIE!) kommer inte tillbaka förrän det har blivit en ny dag, jag har duschat och lagt elva lager kludd till ljudet av "MALIN VI ÅKER NU SKA DU MED ELLER" Jag köper inte så mycket kläder nuförtiden, men igår hittade jag två ursnygga klänningar i Kalmars bästa klädbutik Erik&Alexander. Den här kommer från Second Female och är full av små vattendroppar, både riktiga och som del av mönstret. Det var förresten på Erik&Alexander som Jasmina köpte sin fantastiska vintageklänning till namngivningen (nu började jag gråta lite när jag förlorade mig i det inlägget) På väg ner till elden vid havet i ny mössa från Mini Rodini. Våra barn ärver väldigt mycket och han har ärvt mössor också men jag tycker att de tunna vårmössorna blir så blekta av solen. Hej under paraplyet i det eviga regnet som fortfarande pågår utanför fönstret. I handen en sten, så klart. Varför lyssna på landshövdingens tal när man kan kasta oändligt många stenar i Kalmarsund. Jättevarmt på ena kinden och iskallt på den andra. Det är Valborg.
