Jag skrev på Instagram att Ticket to Ride är ett vidrigt spel. Ni kan aldrig ana vad som hände sen. Inte jag heller. Starka känslor. Delat land. Eller, inte delat, för de flesta verkar älska Ticket to Ride. Jag tror att jag var en av dem. Om jag inte minns fel så har jag vid ett tidigare tillfälle hyllat spelet. Men när elvaåringen drog fram asken häromdagen så kändes det som om jag hade dragit ett strå så kort att det inte kan uppfattas med det mänskliga ögat. Helt plötsligt kändes Monopol som en kortvarigt åtagande i jämförelse. Jag brukar svara "Monopol får du spela med någon i din egen ålder som kan lägga en hel dag på det". Ticket ride borde man spela med någon i sin egen ålder som man tycker riktigt illa om. Så kändes det tjugo minuter in i spelet i torsdags när jag insåg att vi hade glömt varenda regel, varenda kort, varenda steg. Joachim kokade pasta och lyssnade på Spotify och jag har aldrig varit så avundsjuk på någon. I frustration och sorg över att han inte fick vara med skvätte tvååringen iväg markerna över golvet, allt var misär. Ticket to Ride är kul. När man kan reglerna. Men eftersom reglerna är någon slags sadistisk rebus översatt på google transHATE så sitter man där och skriker "VARFÖR FINNS DET INGA GRÅ TÅGKORT OCH VARFÖR ÄR DE SVARTA TÅGKORTEN GRÅ?" Och varför måste man ha vunnit nobelpris i läsförståelse för att bygga tåg genom tunnlar? "Vad som gör tunnlar speciella att bygga är att spelaren som försöker muta in tunnelsträckan inte vet hur lång den är!" Notera hur de försöker få det att låta roligt att man i spelet man inte förstår dessutom inte vet saker. "När en spelare försöker muta in en tunnelsträcka ska han först lägga ner samma antal kort som det finns rutor på sträckan. Dra sedan de 3 översta korten i draghögen och visa de för alla. För varje av de visade korten vars färg överensstämmer med de nedlagda tågkorten måste ytterligare ett tågkort av den färgen (eller lokomotiv) läggas ner. Först då kan en tunnelsträcka framgångsrikt mutas in." Och vid det här laget har minst en av spelarna framgångsrikt lagts in på sluten avdelning. Ni hittar henne i ett hörn gnagandes på ett grått tågkort. Jag rekommenderar Ticket to Ride till alla som har ett IQ över 160, tid att döda och nerver av bomullsinlindat stål. Älskar dock Carl Bildt i gul kjol.
