På temat bilder vi lär titta på och gråta vemodets tårar på. Att hon klipper honom på altanen. Att hon får pyssla bäst hon vill. Att han inte säger nej. Att han till vänster också vill leka salong, hallå. Att hon sätter saxen i allt möjligt, tröjor som hon använder som lösarmar. Hon är min egen Pretty in pink. Tänk sen när hon inte bor här längre. Det är så löjligt att vara patetisk kring de här sakerna, det är meningen att de ska flytta hemifrån, det är precis som det ska. Ja, men det är meningen att vi ska bli gamla och dö också, får vi inte vara ledsna då heller? Varför bråkar ni med mig? Bilden är redan gammal, det har redan gått två dagar. Mindre tid behöver förflyta för att jag ska tänka Åh minns ni när vi, och så vidare. Minns ni när jag löjlade mig? Det har redan gått en minut. Tiden i sandglaset, snart har den runnit ut. Det kommer hela tiden nya människor, vi blir äldre och livet är bara ett visst antal dagar och den här dagen låg det hår på altanen och hjärtat var varmt och mjukt.
