Vi åt fredagslunch på Kallskänken och passade på att ta "bjutiful bilder med oss själva och magen." Det är en tunn linje mellan "snygg bild som ser ut att vara tagen utan att objekten visste att de var fotograferade" och "amerikanskt par som står på ett gyllene fält och håller upp en skylt med ankomstdatumet på." Den här gången hade det inte spelat någon roll hur tunn den där linjen är, vi hade passerat den om den hade varit fet som den där avloppsbollen i London. För vad ska man säga om en bild där Jasmina DIAR Elin. Eller den här, efter en förlaga som föreställer en renässansherre som visar upp en kvinna han äger och vill utstråla att han är en mycket förmögen man. Mäster Jasmina och hennes livegna hona. Kappan, javisst, men lägg gärna märke till ny vintageväska. Fyndad för struntpengar. På eftermiddagen följde Elin med hem och gosade med detta barn. Som plötsligt upptäckte magen. Det var den finaste stunden sen fina stunder. Han kramade och buffade och klappade och började om. Helt besatt. Som om han vet att det finns en dyrbar kusin därinne. Vi blev glansiga i ögonen och ville tacka livet och allt sånt. Sen blev det såhär. Inte lika fint. Men samma ömhetsbetygelse. Han vill väl visa vem som hade henne först*. *Femma på bollen. Köpa frukt i affären! Se så hans kinder matchar de röda äpplena! Lördagslunch med pappan innan denne går ut och häller sin sista säck med sättsand och knackar ner sin sista sten framför huset vid vägens början. Mina barns hår. En episk filmserie som slutar i finalen "Frisyrer Endgame" om tio år. Tre timmar då vi går igenom bilder från deras barndom och undrar varför vi inte ingrep. Och på tal om Endgame. Ikväll ska jag se Avengers Infinty war med äldsta dottern, så att vi kan se Endgame på bio. Yngsta dottern har redan sett Endgame två gånger. Golvad var hon.
